Igår när jag inte kunde somna satte jag på teven vid tre på natten och precis då började en film. The miracle worker, jag blev intresserad och fortsatte kolla. Det är en sann historia om en flicka som var blind, döv och stum, hennes föräldrar hade gett upp hoppet om att hon någonsin skulle kunna kommunicera med omvärlden men beslöt sig för att ge det en sista chans. Dom anställer en kvinna som ska försöka lära henne teckenspråk för blinda.

Jag älskar när man bara slår på teven och som av en händelse så visar det sig vara något kul och givande program. Den här typen av filmer är dessutom det bästa, man blir glad och tänker att allt löser sig. Faktum är att när jag var liten så var en av mina största rädslor att jag skulle bli blind. Jag var inte rädd för att bli döv för min bästis var döv och vi gick i samma klass, en helt vanlig klass för grekiska flickor och pojkar och hon klarade sig alldelles utmärkt genom att läsa folks läppar. Däremot så kände jag ingen som var blind (känner fortfarande ingen som är det) så därför kändes det så främmande.